Un caffe, per favore

Italienarna är mäkta stolta över sitt kaffe, starkt ska det vara. Inte sånt där blask som deras grannar, fransoserna bjuder på. Det stämmer faktiskt, fransmännen är bra på mycket men koka gott kaffe det kan de inte.
Här är kaffekokning nästan en konstart och det finns en uppsjö av olika kaffetyper.
l'espresso, il caffe, il maroccino, il cappuccino, il caffe latte, il caffe lungo och il caffe corretto är bara några exempel.
Jag har nu fikat (säg för allt i världen inte att du vill fika till en italienare, det betyder något helt annat för dem) hos några tanter i byn och de är alltid lika nöjda med sitt eget kaffe, starkt och serverat i en pytteliten kopp.
 
En sån här finns nog i varje italienskt hem.
 
Så även hos oss men vi använder oftast den här.
Jag gillar hett, ganska starkt kaffe med en gnutta  mjölk i.
Hur dricker du ditt kaffe? 
 
Tja, när man får lite tid över kan man fundera över det mesta.
Sitter och väntar på mina väninnor som är en aning försenade efter diverse incidenter.
 
 

Ventimiglia

Venti (som alla säger här) var ingen stad jag var speciellt förtjust i från början.
Jag tyckte att den var ful och stökig, inte välordnad som Bordighera eller vackert bedagad som San Remo.
Med tiden har jag kommit att gilla stan allt mer.
 
Vi brukar säga att solen alltid lyser i Venti och det är nog faktiskt nästan sant.
 
Här finns faktiskt en hel del gamla fina hus, dock ofta i behov av renovering.
 
Just nu är det rätt stillsamt här men mitt i sommaren, eller på fredagar när det är marknadsdag, då är det ofantligt rörigt.
För trots att staden bara har knappa 30 000 invånare påminner den lite om Bangkok.
Trafiken är tät och bullrig, och vi är ju i Italien så det tutas en hel del.
 
Det är inte många turister som söker sig hit, om man bortser från fredagar då folk kommer i horder till marknaden. Stationen brukar mest besökas av backpackers som vill vidare utmed kusten.
 
I Venti finns en trevlig saluhall, eller Mercato dei fiori som den heter.
 
 
Gamla stan skiljer sig avsevärt från den nya delen, här råder lugn och ro.
 
På baksidan av gamla stan kan man ta sig ner till Calandra, en häftig liten sandstrand där surfarna hänger.
 
Uppe i den gamla delen har man utmärkt utsikt över kusten och havet.
Man kan också följa bygget av hamnen, om man har en ängels tålamod vill säga.
Bygget har pågått i flera år och omgärdas av rykten som jag inte vill nämna. Jag hörde någon säga att nu har Monaco köpt in sig i hamnen för att bygget ska ta fart. Hamnen i Monte Carlo börjar bli för liten och behöver avlastas, sant eller falskt, vad vet jag men det vore ju kul om hamnen kunde bli färdig någon gång.
Sen kan jag ju inte låta bli att fundera på vilka jetsetare som vill lägga till i Venti. Här finns inte många att visa upp sig för. Inte heller finns här några lyxkrogar att spendera pengar på.
Vi får väl se.
 

Midsommar

Midsommarafton i byn blev en lugn och stilla dag.
Inte något direkt firande för min del.
Jag plockade blommor, drack lite bubbel och  tog ett midsommarbad innan jag dukade upp lite godsaker.
 
Gosade en stund med en av Barbaras små valpar och kände mig en aning nostalgisk.
 
Saknade min fina familj.
Döttrarma firar midsommar i Stockholmstrakten och maken i Singapore.
 
Nu är det snart slut på det stillsamma levernet.
På söndag kommer tre av mina väninnor från Linköping och efter det trillar det in sju härliga människor till (inklusive maken).
Så nu stundar mer liv och rörelse igen.
Bra så, för nu börjar jag bli smått rastlös.
 
Jag skickar härmed soliga och varma midsommarkramar till er alla.
 

Lady i Bangkok

En lättsam blogg om mig och mina upplevelser långt hemifrån.

RSS 2.0