Möten

När man reser ensam, vilket jag väldigt sällan gör, träffar man många pratglada, nyfikna och intressanta människor.
Visst kan man göra det även när man reser tillsammans med någon men vi verkar kanske mer "tillgängliga" när vi är utan sällskap.
På de senaste resorna har jag kommit i samspråk med människor i olika åldrar, män och kvinnor och med  olika bakgrund.
Vissa har varit mycket öppenhjärtiga och berättat om för- och nackdelar med deras respektive hemland. De har också velat veta hur saker och ting fungerar i Europa och Sverige.
Den här typen av samtal lär mig mycket mer än det jag kan läsa mig till.
 
Veckan som gick bjöd som ni vet på lite mingel med svenskar (både sportiga och kungliga), men det blir inga fler bilder från det, jag är ju ingen paparazzo.
 
Jag träffade dessutom en av Seuols största bloggerskor. Hon har mer 400 000 följare. Min make känner hennes man och vi åt middag tillsammans en kväll. Med var också deras mycket charmige 6-årige son som under middagen sprang ut och köpte blombuketter till sin mor, mig och en av servitriserna. Snacka om gentleman, vad ska det bli av ett sådant gossebarn?
Ja, det var en ganska märklig och glamorös vecka, den som gick.
 
Bloggerskan, jag, den unge charmören och en "so very singel" servitris.
 
När ni läser detta är jag på en helt annan typ av resa, men förhoppningsvis blir även denna vecka intressant och full av möten.
 

Osannolika dagar

Efter att det snöat rejält i torsdags natt, på vägen hem från Pyeongchang, låg snön bara kvar några timmar på fredagen. Solen tittade fram och snön försvann i ett huj.
 
Resan från OS-byn gick bra trots oväder och en bilfärd med sommardäck. Vinterdäck existerar inte i Korea.
Namsan, där vi bodde, ligger högt och backarna i området påminner om dem i San Francisco så ni kan förstå att bilföraren hade vissa bekymmer.
 
Nedan kommer några bilder från makens och min sköna promenad i lördags.
 
Här ser ni en bit av Hanyangdoseong, den gamla muren som fungerade som stadsmur i 514 år, mellan 1396 och 1910.
 
 
Seoul Tower på Namsan Mountain. 
Kvällstid lyses tornet upp i olika färger. Färgerna växlar beroende på luftkvalité. De dagar då jag var där lyste tornet grönt, vilket betydde att det var ok. Blåfärgat torn är bäst, då finns det nästan inga föroreningar.
 
Stilig sydkorean.
 
Flygresorna både till och från Sydkorea tog på krafterna. Försenade plan, högljudda ledsna barn (nattflygningen till Seoul), oannonserad mellanlandning (i Taipei på vägen hem) och utan resesällskap (maken) gjorde att själva resandet blev rätt segt. Tur att dagarna på plats var värda besväret.
 
Jag har nu flugit vidare och lämnat min käraste kvar i kylan.
Han har lite att göra och jag själv ska ut på en ny tripp, redan i morgon.
Då ska jag och en väninna ut och åka tåg.
 
 
 
 
 

Kungen och Silver

Visst har ni väl någon gång vaknat upp och tänkt, "vad sjutton var det som egentligen hände igår"?
Kanske inte en helt angenäm tanke alla gånger. I morse vaknade jag med en lyckokänsla, det som hände igår var nog en "once in a lifetime upplevelse".
 
(null)
Vad var det då som hände, undrar ni förstås.
Jo, maken ringde på eftermiddagen och bad mig hålla mig på hotellet för han hade fått tag på biljetter till kvällens skidskyttestafett för damer i PyengChang. Han meddelade också att vi dessutom skulle få tillträde till den svenska paviljongen, Sweden Arena. Det är faktiskt första gången Sverige har en sådan i OS-sammanhang.
 
Resan från Seoul till OS-byn tog ett par timmar och vädret var inte det bästa men vi kom fram i bra tid för att hinna mingla med kända och okända.
 
 
Så här glad var jag i vimlet.
 
Efter  mingel i trevligt sällskap, champagne och god mat var det dags att ta shuttlebussen mot arenan och skidskyttet.
 
Heja Sverige!!!
 
 
 
Det såg inte särskilt bra ut för våra svenska damer, skyttet var minst sagt svajigt. De var turligt nog inte  ensamma om att ha promlem med siktet.
Resultatlistan fladdrade rejält.
 
Så var det dags för Hanna Öberg på sista sträckan.
Vilken tjej!! Tack vare henne blev det silvermedalj till de svenska damerna.
 
Här går hon i mål, Hanna, gårdagens hjältinna.
 
Vilken oförglömlig och underbar kväll!!!
:) :) :)
 
 
 
 
 
 

Lady i Bangkok

En lättsam blogg om mig och mina upplevelser långt hemifrån.

RSS 2.0