De ofrivilliga golfarna

Jaha, tänker säkert många av er, nu ska de också snöa in i golfträsket.
Andra blir kanske glada och tänker, ÄNTLIGEN har makarna Hjelmberg efter så många år tagit sitt förnuft till fånga.
 
Richard har under ett par år klagat "jag har ju ingen hobby". Själv har jag numera mer tid än jag kan göra av med. Så vi bestämde oss för att börja golfa, nu när många andra tröttnat och slutat, då börjar vi.
 
Accessoarer är viktiga, har vi förstått.
 
Klubbor, ett måste, jäklar vilken djungel.
       
 Här är jag, på lektion två, förvisad till en stålbur pga dålig swing. Mannen till vänster är Pop, vår tränare.
 
   
Richard på driving range och efter inköp av klubbor.

Det blir spännande att se om Richard kommer att gilla sin hobby och om jag komer att tycka den är värd att lägga tid på.
 

 
 

Många glada leenden

Thailand kallas det leende folkets land och det sägs att här besvaras ett leende ALLTID med ett leende.
 
               
 
När jag kom tillbaka till vårt "condo" möttes jag av leenden, vissa igenkännande.
Det finns det ganska mycket personal som jobbar i vårt hus och trädgård.
Vi har männen som öppnar och stänger grindarna, personal i receptionen, trädgårdsstädarna, poolskötarna och några som sköter lite av varje, alla ler de glatt när man möter dem.
Mannen som vid mycket trafik dirigerar trafiken utanför foodland log i går och undrade om han skulle hämta någon som kunde hjälpa mig med matkassarna.
Till och med grannpojken, en vild, högljudd 10-åring med rötter i Australien log häromdagen och sa sen hastigt "you´re pretty".
Funderar på om leenden har med väder och klimat att göra, för visst ler vi svenskar mer på våren och när solen skiner.
 
Här en bild från Linköping. Jag och äldsta dottern ler lite försiktigt, vädret är svalt med lite soldis. 
 
 
Den här bilden är tagen i Italien. Mannen i mitten har ett mycket stelt leende. Det kan bero på att han strax innan bilden togs smakade på världens sämsta grappa. Hans vänner har mer avslappnade leenden, trots grappan.
 
Det verkar i alla fall som att leenden smittar. :)

Tillbaka till framtiden

Ni minns väl att i Thailand är det år 2557.
Här har de en variant av den buddhistiska tideräkningen (i vilken det är år 2558).
Vi är alltså flera hundra år, och fem timmar, före er där hemma i Sverige.
 
Vi är åter på plats i Bangkok.
Efter att ha varit i Europa i två månader hade jag faktiskt hunnit glömma hur varmt det är här.
Det har tydligen regnat rätt rejält senaste dagarna och det är riktigt "kletigt".
I dag har det mestadels varit soligt, fram till för en stund sedan. Nu regnar det kraftigt, utan överdrift.
 
Jag tror att Ning har haft det rätt tråkigt utan "madame". Vi kom hem till en skinande ren lägenhet, smyckad med orkidéer.
 
Pong-Pong har fått jord och en kruka, ser ut att må bra.
 
Hon har dessutom lagt en bok på mitt nattduksbord.
Har inte hunnit kolla i den ännu, men har en känsla av att den kanske handlar om, eller att författaren inspirerats av, Nings favoritmunk, som jag för tillfället glömt namnet på.
 
Jag vet att några av er är nyfikna på Ning (vår maid) och Korn (chaufför). Om de tycker att det är ok kanske jag vid tillfälle visar ett par bilder på dem och berättar lite om dem, men jag lovar inget.
 
Nu är det dags för middag på Lean On Tree, en av restaurangerna på soi 18.
Där kan man få både mat och massage, dock inte samtidigt.
 
Det blir nog läggdags tidigt i kväll.
 
 

Lady i Bangkok

En lättsam blogg om mig och mina upplevelser långt hemifrån.

RSS 2.0