Kyrkogård

The Manila American Cemetary and Memorial är en gigantisk kyrkogård.
På en yta av 615 000 m² ligger 17 206 (16 636 amerikaner och 570 filippiner) människor begravda, alla fick de sätta livet till under andra värlskriget.
 
 
 
På minnesmonumentet kan man läsa deras namn.
Förutom alla amerikaner, dödades många fler filippiner och ett stort antal japaner här i Filippinerna.
 
De utgör ändå bara en bråkdel av alla som dödades i samband med andra världskriget.
Sammanlagt uppskattar man att dödssiffran hamnade mellan 50 000 000 och 80 000 000.
 
Det är väldigt intressant att besöka platser som den här, man blir ganska tagen.
 
Nu får ni inte tro att den här resan bara var en ledsam historia, vi har skrattat och haft roligt det mesta av tiden.
När maken jobbat har jag haft perfekt sällskap, i form av en tjänstledig lärarinna från Linköping.
 
 

Innanför murarna

Intramuros är det äldsta området i Manila och det var den här delen som från början var Manila.
Muren byggdes när spanjorerna kom och belägrade landet under sent 1500-tal.
Innanför murarna finns en del byggnader kvar från kolonialtiden men i stort sett hela området bombades sönder av amerikaner som skulle få bort japanerna. Japanerna hade nämligen tagit till flykten och gömt sig här i slutet på andra världskriget.
 
Fort Santiago byggt i spansk/italiensk stil ligger vid floden Pasig River. Fortet byggdes mellan 1590 och 1593.
Här pågick faktiskt hemskheter även under andra världskriget.
 
Vissa byggnader är återuppbyggda, andra renoverade och en del för evigt borta.
 
 
 
 
 
 
Längs med muren, på utsidan, finns numera en golfbana. Jobbigt med snedträffar här.
 
Manila Cathedral är en kyrka med många liv.
Den första kyrkan på denna plats var byggd av nipa (sand och avlagringar) och bambu, den stod klar år 1571, 1583 brann den ner.
År 1591 var en ny kyrka på plats, denna gång byggd i sten, den blev tyvärr inte särskilt långvarig, kraftiga jordbävningar under 1599 och 1600 raserade kyrkan helt.
Den tredje katedralen som blev klar 1614 förstördes också den av jordbävningar under första halvan av 1600-talet.
Kyrka nummer fyra byggdes mellan åren 1654 och 1681, den skadades av tyfoner och jordbävningar och 1751 föll den ihop.
År 1760 var det dags för den femte kyrkan, den fick renoveras 1850 men 1852 blev dess sista år, efter ännu en jorbävning var den bara en ruin.
Den sjätte kyrkan byggdes 1854 till 1858, den gick samma öde till mötes och förstördes av en jordbävning år 1863.
1879 var det dags för nästa försök, den kyrkan skadades redan året därpå precis som sina förgångare av ett jordskalv, den lyckades dock hänga med ända till 1945. Den totalförstördes då i striden om Manila.
Kyrkan vi nu kunde se, den åttonde, byggdes mellan 1953-1958 och det återstår att se hur långvarig den blir.
 
Filippinerna är beläget i det område som kallas "Eldringen".
 
I området finns 452 vulkaner och ca 90% av alla jordskalv uppträder här.
 
San Agustin Church.
Filippinernas äldsta stenkyrka, bara ett stenkast från katedralen, har lyckats stå kvar sedan bygget 1587-1607.
 
 
 
 
 
San Agustin är en väldigt vacker gammal kyrka som under flera hundra år stått pall för tyfoner, jordbävningar och bombningar.
 
Jag gillar arkitekturen innanför murarna.
 
Det är regnperiod och lågsäsong även här i Manila och man ser inte många turister.
Vad vi däremot såg mycket av var gatubarn och tiggare. 
Häromdagen var Kerstin (som har samma hårfärg som jag) på promenad innaför murarna. Vi väckte en del uppmärksamhet och oftast var det bara positivt men det fanns stunder då vi kände oss både trängda och rädda. Jag tror att det var lite naivt av oss att åka dit själva men det gick bra och vi kom hem helskinnade.
 
Ett mysigt cafe´. Här drack vi filippinskt kaffe, mycket gott.
Den här gången blev det inte Kopi Luwak, det har vi druckit tidigare, på Bali. Känner ni till det kaffet?
Väldigt dyrt eftersom det utvinns ur avföringen från ett mårddjur. Den här mården äter nämligen bara de bästa kaffebönorna och när de sedan kommer ut bakvägen på djuret har de fått en extra god smak.
Jag bör väl tillägga att bönorna renas och rostas innan man sedan gör kaffe på dem.
 
 
 
 
 

Manila

Filippinernas huvudstad Manila är en av världens mest tätbefolkade storstäder. Själva city har bara ca 1,7 miljoner invånare men i storstadsregionen bor här mer än 20 miljoner.
I staden talas tagalog men alla kan prata bra engelska. Förr var de flesta spansktalande eftersom Filippinerna under flera hundra år var en spansk koloni.
 
Vi bor i en statsdel som heter Makati. Här finns många hotell och shoppingcentra, det finns mycket vakter i området och här kan man strosa utan att behöva vara rädd.
 
De här små bussarna finns bara i Filippinerna, de kallas jeepneys. Från början byggdes de av gamla kvarlämnade amerikanska jeepar från andra världskriget. Företagen som nyproducerar dem har det tufft med miljökrav och konkurrens från tunnelbana. Kanske kommer de inte att finnas kvar så länge till.
Än så länge är de väldigt vanliga och det mest populära och billiga transportmedlet.
Vissa av dem är jättetjusiga och fint utsmyckade, andra är rätt skrotiga.
 
Så här ser en cykeltaxi ut, finns även som motorcykel.
 
En kvarleva från tiden då spanjorerna var på plats.
 
Vårt gigantiska hotell, Fairmont. Mer än 200 rum.
 
Vi bor lite avskiljt i den delen som går ut i vinkel, bara åtta våningar.
 
 I loungen äter vi frukost, dricker afternoontea eller kaffe.
På kvällarna då det bjuds på tilltugg och vin samlas vi en stund och har trevligt.
Ganska behaglig tillvaro.

Lady i Bangkok

En lättsam blogg om mig och mina upplevelser långt hemifrån.

RSS 2.0