Månaden som gick

April blev en månad med tvära kast och sinnesstämningar av alla de slag.
Humöret har gått från glädje till sorg.
 
Bara nån timme efter att denna  bild från ett blött och roligt songkran togs kom det ett mycket oväntat och sorgligt besked.
 
Min kära pappa är på bilden 22-23 år.
 
Under månaden som gick tog jag olika typer av avsked, både tillfälliga och långvariga men även ett par helt definitiva.
 
Också geografiskt har det varit snabba vändningar. 
Jag blev uppsatt på en väntelista för att få flyga hem till Sverige, alla flighter var fullbokade, men plötsligt fanns där en ledig flygstol och vips befann jag mig  i Nyköping. En förflyttning som på ett halv dygn innebar en temperatursänkning med 30 grader.
 
I skrivande stund är jag hos lillasyster Annica men ska senare förflytta mig bort till min mamma.
 
Redan för femtio år sedan gillade mamma och jag att promenera tillsammans och det ska vi fortsätta med.
 
Min lilla mamma som tyvärr nåtts av ytterligare ett ledsamt besked som inneburit avsked, för alltid.
Nu hoppas jag att kvoten av tråkigheter är fylld och att nästa månad blir ljus och fin.
 
 
Önskar er alla en fin valborgsmässoafton. 
 
 

Snart ett minne blott?

De senaste veckorna har det varit mycket skriverier och debatter på sociala medier angående gatumatsförsäljningen här i Bangkok.
En av de engelskspråkiga tidningar gick ut och sa att all försäljning utmed gatorna i stan skulle förbjudas och vara borta innan årets slut.
Högljudda protester kom från både säljare och köpare. Massor av människor skulle komma att mista sin försörjning och ännu fler förlora möjlighet att köpa mat, till för dem rimliga priser.
En ägare till en restaurang av bästa och dyraste klass skrev att ett sånt förbud skulle innebära slutet för riktig thaimat.
I samma veva utsågs Bangkok till den stad i världen som erbjuder bäst gatumat.
Förbudsbeslutet dementerades från olika håll och nu vet ingen vad som gäller, rörigt värre.
Antalet matvagnar har minskat drastiskt och i vissa områden upphört helt, så viss sanning låg det väl i den där artikeln.
 
 
I sanningens namn har jag många gånger svurit över bristen på framkomlighet på Bangkoks trottoarer men inte vill jag att matvagnarna ska försvinna.
Utan dem är inte Bankok, Bangkok.
Vi får hoppas att man kommer fram till någon typ av kompromiss.
 
Om inte så kommer denna syn snart att vara ett minne blott.
 
Diskussioner som rör trafiken har också pågått.
 
Den här typen av hinder har satts upp på olika platser bl.a här hos oss vid Asok.
Dessa pinnar ska hindra motorcykelförare från att fara fram på trottoarerna. På de ställen där trottarerna faktiskt är breda och bara enstaka försäljning förekommer har vi gångare istället problem med snabbåkande motorcyklar. Tror ni de lät sig hindras av lite pinnar, nej då. På ett par platser är hindren redan borttagna igen.
 
Det här, är ännu en sak som debatteras flitigt just nu. Ett förbud mot passagerare på flak.
Alla pickup-bilar transporterar folk.
Arbetsgivare kör sina anställda på det här viset, familjefäder skjutsar runt sina familjer på flaken (eller på motorcykeln). Man kan se flak som är helt överlastade med människor. Man kan till och med de dem ligga i hängmattor som dinglar på flaken.
Debatten blev åter högljudd, hur ska fattigt folk kunna förflytta sig och sina familjer om förbudet träder i kraft.
Nu tror jag att det är förbjudet och läste för ett par veckor sedan att en förare kunde få 200 THB (ca 50 kr) i böter om han trotsar förbudet. Några dagar senare läste jag att förarna skulle komma undan med en tillsägelse.
 
Säga vad man vill men Bangkok håller på att förändras.
Vi får se vad som gäller när jag kommer åter.
Nu bär det i väg mot Sverige.
 
Vi  syns och hörs om ett par dagar.
 
 
 
 
 
 
 

Just i dag

Idag såg jag bara bra saker och kom på mig själv med att faktiskt gå och småle.
När jag gick längs Sukhumvit var jag blind för stackars smutsiga trashankar, sovande på trottoaren med betongblock som huvudkudde. Jag såg inte heller alla omaka par, äldre farangmän med unga thaikvinnor, eller allt skräp som ligger lite varstans.
Däremot såg jag alla söta, glada och busiga ungar. I dag var de överallt och de gjorde mig så glad.
 
En badande, färgglad, ung dam med ändamålsenlig klädsel, bedårande eller hur?
 
Barnen finns förstås här varje dag men det är inte alltid jag lägger märke till dem. De lägger däremot ofta märke till mig.
För någon vecka sedan var det en liten tjej (tre, fyra år) som när hon gick förbi mig i affären, dängde till mig. Hon, den lilla söta argbiggan, tyckte väl att jag var ful och konstig, vitt hår och blå ögon, inte vackert.
Hennes pappa såg det hela och hon fick en skarp tillrättavisning och fick be om förlåtelse med en waihälsning.
Därefter gick hon efter mig i affären och tindrade glatt med ögonen och "waiade" åt mig varje gång jag tittade på henne.
 
En tålmodig gosse som dagligen väntar på sin mamma.
Hon arbetar som trädgårdsskötare i parken och sonen är med henne på jobbet.
 
I dag är det ju måndag och det brukar innebära barnhemsbesök, men barnhemmet har flyttat och de har det lite stökigt så vi får vänta tills de kommit till rätta. För min del blir det inga besök förrän efter sommaren.
 
Jag kommer inte att vara i Bangkok på några månader.
Nu närmast väntar Sverige och om någon månad är det dags att åka till Italien.
 
 
 

Lady i Bangkok

En lättsam blogg om mig och mina upplevelser långt hemifrån.

RSS 2.0