Behagliga vindar

Himlen är kanske inte så blå här i stan ännu men det ihärdiga regnet har upphört och det blåser behagligt.
Mindre nederbörd och lite vind gör att det inte längre är lika fuktigt och klibbigt.
Även temperaturen är aningen bättre, runt 30 grader.
 
 
Jag är piggare igen och har börjat röra mig utanför lägenheten och längtar till och med efter en golfrunda.
 
 
Allra mest längtar jag till nästa måndag då vi får finbesök.
Det ska bli sååå kul.

Från afoni till dysfoni.

För några dagar sedan vaknade jag helt utan röst och kände mig som en urgammal stumfilmsskådespelare.
Möjligen kunde jag väsa fram något vilket fick mig att låta som ormen i Disney's Robin Hood.
När halsen nu är på bättringsvägen har tonen ändrats från något som igår lät som Marlon Brando (i Gudfaderfilmen) till Janis Joplins raspiga, rockiga stämma.
 
Så här skulle jag se ut som rockstjärna :)
 
Undrar hur jag låter i morgon. Kanske vaknar jag med en vacker klockren sångröst. Det vore faktiskt helt rättvist med tanke på att jag aldrig kunnat sjunga i hela mitt liv.
 
Om någon av er funderar över anledningen till det här inlägget så är jag helt enkelt uttråkad, det händer liksom inget i mitt liv och jag har inget bättre för mig än att skriva rappakalja.
 
Jo, förresten har jag har sett 4 olika serier på Netflix.
Tack och lov för denna kanal när man är tvingad till inaktivitet.

Den inbillade sjuke

Dagens besök på sjukhuset Samitivej inleddes som alltid, oberoende av vad man söker för, med ett par små snabba kontroller av mitt inkomststatus.
 
Men, vem har tagit en bild, trots fotoförbud. Har inte patienten hört talas om compliance?
Vi får hoppas att hon är med noga med att följa råden om hennes hälsa.
 
Mitt blodtryck var som en hurtig 30-årings, min puls som en hyfsat tränad motionärs, min vikt ett par kilo över trivselvikten och min temperatur 37,4 helt i klass med en ordinär människas. Så vad kunde det då finnas för fel på mig?
Sköterskan och sedan läkaren tittade förundrade på mig.
Som tur var behövde jag bara göra ett försök till att svara innan de förstod vad som fattades mig, rösten.
Jag har nu fått medikamenter och diverse råd för att bli frisk, inom sex dagar.
Jag hoppas verkligen det blir så för jag är trött på att vara trött och skulle gärna vilja sova en natt utan hostattacker. För det är inte bara maken som störs, och han kan ju alltid byta rum, JAG störs också av alla oljud från mina luftrör.
Det blir till att vila på sängen och soffan ett par dagar till sen ska vi se om inte kverulanten kan vara på benen igen.

Lady i Bangkok

En lättsam blogg om mig och mina upplevelser långt hemifrån.

RSS 2.0