Fångenskap och flyktingar

Det här är en Solbjörn eller som den också kallas, Malajbjörn.
Det är en liten björn (kanske världens minsta), en fullvuxen hane kan nå 160 cm (precis som jag) när den står på  bakbenen.
Den äter lite av varje men föredrar insekter och ryggradslösa djur.
Den lever i den tropiska regnskogen här i Asien, men den har det väldigt tufft.
 
Beståndet har minskat kraftigt under en lång tid. Detta beror dels på skogsskövling och dels på jakt.
Björnarna jagas, fångas in och hålls på hemska björnfarmar. De lever ofta ett helt liv i en bur som är så pass liten att de inte kan röra sig. Om de är stilla underlättar det nämligen för grymma/fattiga farmägare att ett par gånger om dagen tömma björnen på galla via en kateter instucken i magen. Den här behandnlingen är mycket smärtsam för djuret.
Antar att ni undrar vad vi människor ska ha björngalla till.
 
Relaxad och nästan fri.
 
Enligt urgammal kinesisk läkekonst är björngalla i stort sett ett undermedel.
Gallan anses: skydda levern, bota feber, förhöja potensen, förbättra synen mm.
 
Det finns flera projekt som pågår för att rädda och befria björnar.
Björnar som suttit i en liten bur hela sitt liv kan naturligtvis inte bara släppas ut, de måste vänja sig vid frihet och lära sig hitta föda.
De björnar vi såg levde nu i en stor inhägnad och såg ut att må ganska bra.
Vi såg inga vilda eller ens spår av dem.
 
På väg tillbaka till Luang Prabang stannade föraren till vid vägkanten och undrade om vi ville titta in i en liten by.
 
Den här bilden är tagen i den pytteliten byn. Här bor en liten koloni av Hmongfolket.
 
Hmong har haft och har det väldigt besvärligt.
Under Vietnamkriget stod de nämligen på amerikanernas sida och efter det är de illa ansedda och förföljda i stora delar av sydostasien.
På 70-talet flydde många av dem från Laos och Vietnam till Thailand. För ett antal år sedan deporterades många av dem tillbaka till Laos.
Jag har på mina besök på IDC (Immigration Detention Center) träffat på flera Hmong som i nutid flytt från Vietnam.
 
Hur många generationer ska det ta innan ett "brott" anses sonat?
 
En modern hmongkvinna som försöker sälja tyger till turister.
Jag köpte ett par kuddfodral, fläckiga av lera. Jag kan inte förstå hur de lyckas hålla någonting rent. Så här i regnperioden lever de i rena rama lervällingen. De skjul som inte står på pålar har bara jordgolv så ni kan tänka er hur det ser ut.
 
En söt liten flicka som klätts fin för att visas upp och eventuellt tjäna någon dollar.
Jag hoppas det går henne bra i livet. Antagligen har hon minimala chanser att få en utbildning.
Att vara både kvinna och att komma från en etnisk minoritet är fruktansvärt svårt.
 
Hörde av en man, boende i Laos, att 60 % av studenterna på universitetet i Luang Prabang är unga kvinnor.
Efter sina studier försvinner de, han menade att de kommer aldrig ut på arbetsmarknaden. Förmodligen är de då i ålder för äktenskap och sedan är det hem och familj som gäller.
 
Det här blev ett ganska deppigt inlägg.
Laos är, trots värme och glädje, ett fattigt och underutvecklat land.
Resan har varit mycket trevlig och berikande och vi har faktiskt haft roligt också.
 

Vattenfall

Vi gjorde en utflykt när vi var i Laos. 
Vi åkte ca 30 km söderut för att beskåda det vackra vattenfallet, Kuang Si.
Det finns flera vackra vattenfall i området men detta är det största.
 
 
Lite information:
I Laos produceras mer el i vattenkraftverken än vad landet gör av med. Man har därför sedan en tid exporterat sitt överskott till grannländerna. Kina är en stor kund och vattenkraft är förstås ett bra och mycket renare alternativ till kolkraft.
I Bangkok har vi träffat på svenskar som varit i Laos och hjälpt till att bygga kraftverk och utbilda personal.
 
Vid Kuang Si finns inga vattenkraftverk, hit åker man för att njuta av naturen.
 
 
 
Efter en liten promenad var vi framme.
 
Mäktigt, eller hur?
 
 
Regnperioden går mot sitt slut och floderna är välfyllda. Det gör att vattnet blir ganska brunt och fartfyllt, därför struntade vi i att bada.
Att bara titta på allt vatten som väller nerför klipporna räcker gott. Vilken power!
 
Vi ville fortsätta högre upp.
 
Stigen var underminerad på vissa ställen, men det var bara vatten, inga bomber eller minor, som orsakat hålen.
 
Laos och Luang Prabang hade förresten haft celebert besök veckan innan vi anlände. President Obama var där och lovade att USA ska hjälpa till att bombsanera. USA släppte nämligen ofantliga mängder bomber i Laos under Vietnamkriget.
 
På vår väg mot toppen såg vi Imse som hade byggt en rejäl flugfälla.
 
När vi såg trappan som skulle leda oss till toppen bestämde vi oss för att avstå.
Det kunde ha blivit en snabb nerfärd om vi halkat till.
 
Eftersom jag har fler bilder från resan får ni stå ut med ytterligare ett inlägg från Laos.
 
 
 
 
 

Tempel och nattmarknad

Trots att vi är aningen tempeltrötta blev det ett par tempelstopp, det hör liksom till.
Som ni förstår när ni tittar på mina bilder är det inte templen som fascinerar mig.
 
En lång trappa tog oss upp till Phousi Hill, ett litet berg mitt i stan.
Här skulle det finnas en vacker pagoda men framför allt skulle man få en bra vy ut över staden.
 
Pagodan var inte märkvärdig men utsikten var bra och vägen upp bjöd på ett överraskningar.
 
Vi mötte förstås munkar.
 
Vi träffade på ett ungt par som skulle gifta sig.
 
Vi såg en stolt tupp passera.
 
Vi höll på att trampa på ett kryp som gjorde sig redo att attackera!!
 
Väl uppe fick vi möjlighet att se ut över närområdet.
 
Pagodan var så oansenlig att jag glömde fota den.
 
Vad gör ett gammalt kanonfäste på ett tempelområde?
 
Det här är något som ofta förekommer utanför buddhistiska tempelområden.
En mycket märklig företeelse, tycker jag. I de här små burarna hålls småfåglar fångna.
Man kan köpa smådjur (fiskar,fåglar, grodor) som fångats in för att kunna säljas, köpas och släppas fria, som en god gärning!!!
 
 
Som vanligt är det mycket guld och glitter i templen.
Jag tycker om de gamla buddhastatyerna, de kan vara väldigt vackra. De här fanns i Wat Xiengthong.
 
 
När mörkret faller förvandlas huvudgatan till en stor nattmarknad.
 
 
 
Här kan du hitta både skräp och fynda.
Vi köpte ett par träskålar i rosenträ.
 
Precis som i grannländerna är barnen med på marknaden.
Ganska ofta ligger de i ett stånd och sover gott.
 
I nästa inlägg, kanske det sista från Laos, tar vi med er ut i naturen.
 

Lady i Bangkok

En lättsam blogg om mig och mina upplevelser långt hemifrån.

RSS 2.0