Världens farligaste djur.

Vilket djur tror ni dödar flest människor?
Nja, det är varken tiger, flodhäst, elefant, krokodil eller orm.
Det djur, eller rättare den insekt, som skördar flest människoliv är faktiskt myggan.
 
Bilden är hämtad på nätet och fotografen heter JJ Harrison.
 
Myggan själv är egentligen tämligen harmlös men de virus och parasiter den kan föra vidare är desto farligare.
Malaria är väl mest känd och drygt 200 miljoner människor insjuknar varje år, av dem dör nästan en halv miljon.
Andra sjukdomar som sprids med denna blodsugande insekt är bl.a gula febern, zika, japansk encefalit och denguefeber.
Just dengue pratades det mycket om här förra året då antalet smittade var det högsta på många år.
Jag känner flera som insjuknade under 2016, någon var riktigt dålig men alla klarade sig igenom sjukdomen.
I år har det varit ganska tyst och jag hoppas att det innebär att läget är bättre.
Myggor finns det dock gott om och mig älskar de så det gäller att skydda sig.
Långbyxor och långärmat och myggspray kan behövas för det bästa sättet att undvika de elaka smittorna är förstås att inte bli myggbiten. Att ha luftkonditioneringen på är också bra, myggor gillar inte aircondition.
Vad de däremot gillar är värme och fukt, vädret här och nu passar dem alltså ypperligt.
Idag har jag inte sett solen alls och i skrivande stund mullrar det rejält igen.
Årets våta period gör skäl för namnet.
 
 
 

Gunillaberg

Känner ni till den danske blomsterkonstnären Tage Andersen?
Han utbildade sig till konditor men tog som tjugoåring över en blomsterbutik och  hamnade efter några år (1967) i Köpenhamn.
Han skapade en butik utan like, den blev mer som en ateljé och folk kom i mängder för att se hans blomsterarrangemang. Han kom att utveckla sina konstfulla kreationer och började använda andra material än växter och blommor.
Tages skapelser av växter och rostigt stål är fantastiska.
 
För snart tio år sedan köpte han Gunillaborg i Bottnaryd utanför Jönköping. Gunillaborg som är byggt på 1600-talet var från början drottning Kristinas jaktslott. År 1642 hamade gården i Johan Printz ägo och han döpte den efter sin mamma Gunilla. 
I den småländska skogen har Tage, trots att vi befinner oss i zon 5,  lyckats skapa en plats utöver det vanliga, fylld med konst, kultur, natur och djur.
Huset, ladan och tomten är fyllda av installationer och det gäller att ta det lugnt och titta noga så att man inte missar något.
 
 
Häftig häck, rost klätt med Passionsblomma.
Huvudbyggnaden.
 
 Några av installationerna som finns utomhus. Bilden nere till höger visar "dasset".
Bilderna ovan är tagna inne i huvudbyggnaden.
 
Det finns en hel del djur att titta på.
Kor, hästar, får, höns, getter och vietnamesiska hängbuksvin hittar man lite här och där.
 
Det enorma orangeriet där Tage bl.a förvarar sina Kamelior.
 
I orangeriet finns en scen och här kan man se och höra både balett och opera.
 
Mer än tusen liljor, som blommar nu.
 
 
Bakom huvudbyggnaden finns en ravin som kan nås via Himmelstrappan (75 trappsteg). Även i ravinen finns en del konst, här finns också ett lusthus i samma anda som resten av installationerna.
 
Blir man sugen på fika eller lättare förtäring går man till cafét. Karamellkransen kan jag rekommendera, söt men god.
 
Och titta här, självaste Tage sitter och "fikar".
 
Väninnan Lena och jag tillbringade några timmar i denna vackra miljö. Det var första gången för mig men Lena som är både konst- och trädgårdsintresserad har förstås varit här förut.
Tack för att du tog med mig hit <3
 
 

Naturligt

Jag har hunnit med en hel del under de fyra veckor jag befunnit mig i Sverige.
En sak som jag njutit extra av det är den svenska naturen. Vädret har varit minst sagt växlande men det spelar mig ingen större roll.
 
Lite mystik fick Ika och jag känna på i ett skogsområde i Bromma.
 
Många långa promenader i Nyköpingsområdet har mamma och jag hunnit med.
 
En promenad längs kanalen i Ljungsbro en solig vårdag bjuder på vacker grönska.
Väninnan Charlotta och jag var själva på stora delar av vår promenad.
 
Lamm är så söta, de vuxna djuren tappar tyvärr stor del av charmen.
 
Denna udda höna är en holländsk vithätta, hon ruvar inte, vilar sig bara.
 
Charlottas dotter Filippa har visat mig sitt stora intresse, djur i allmänhet, och sin fina häst i synnerhet.
 
Att vara hemma har fått mig att inse hur mycket jag faktiskt saknar Sverige och svenskarna.
Nu är maken också i Sverige och medan han jobbar ska jag passa på att göra några ärenden och besöka mina gamla kollergor.
 
 
 
 
 
 

Lady i Bangkok

En lättsam blogg om mig och mina upplevelser långt hemifrån.

RSS 2.0