My girls and me

Hittade dessa bilder och många fler när jag gick igenom flyttlådor.
 
(null)
Jag, Fredrika och Evelina, sommaren 1999. Richard är bakom kameran.
 
(null)
Evelina, Fredrika och jag, sommaren 2016. Groupie tagen av Ika.
 
Kan inte fatta vart åren tagit vägen.

Vad gör jag nu för tiden?

Varför hör jag inte av mig?
Det var alldeles för länge sen jag skrev.
 
Sedan jag lämnade Bangkok har jag spenderat några dagar i Stockholm tillsammans med döttrarna. 
Resan gick bra och jag drabbades inte av jetlag den här gången.
 
En av dagarna promenerade äldsta dottern och jag längs Bällstaån, från Sumpan in till Stockholms city.
 
På vägen såg vi Karlbergs slott.
 
Vi fikade på trevliga Rörstrandsvägen.
Lunch intogs på Mälarpaviljongen och vi hade en mysig heldag utomhus. 
 
Vi hann med ganska mycket under dagarna i Stockholm. Här kommer vi med båt på Mälaren in emot Sigtuna.
 
Sommarkänsla.
 
Vi hann också med en promenad i Hagaparken.
 
Nu är jag hemma i "vita villan" i Linköping. 
För tillfället tuktar jag en eftersatt och aningen vild trädgård. Jag är glad att vännen PeA gjordet ett grundarbete strax före min ankomst.
 
Poolen lockar inte till bad. Var är min poolskötare?
 
Det är bara att ta i med hårdhandskarna.
 
Vädret är så bra det någonsin skulle kunna vara och att jobba ute i trädgården är härligt. Det var längesedan jag arbetade kroppsligt på det här viset och det känns, både här och där.
Det tar nog några dagar innan jag fått ordning på vår lilla tomt men vad gör väl det.
Det är så mysigt att få rå om mitt eget hem igen. 
 
 

Ingen "dipp" men saknar mina döttrar.

                
Äldsta dottern              Yngsta dottern
bilden tagen                dagen hon tog 
precis innan vi             studenten.
flyttade.
 
Innan vi flyttade fick vi gå på en förberedande kurs. Meningen var att vi skulle få en inblick i skillnader mellan kulturen man lämnar och den man kommer till. Kursdagarna var givande och vi fick massor av information.
 
En sak som det pratades en hel del om och som man måste vara förberedd på är "dippen". Den kan komma när som helst och drabbar nästan alla.
Man blir ledsen , längtar hem och tycker att allt är bedrövligt.
Vi har inte fått vår dipp än utan lever fortfarande i en semesterkänsla, men barnen saknar vi naturligtvis.
 
I går kväll gick det upp för mig att mina döttrar inte "bara" är mina barn, de är också två av mina allra bästa vänner. Tyvärr dröjer det ett bra tag innan vi kan träffas.
 
Älskar er.
/Mamma
 
 

Lady i Bangkok

En lättsam blogg om mig och mina upplevelser långt hemifrån.

RSS 2.0