Rogivande

Det är något visst med att promenera längs en lång sandstrand.
På stranden i Hua Hin är det, trots en hel del folk, lugnt och behagligt. I och för sig är det inte högsäsong nu men det har varit några dagars ledighet och då flyr Bangkokborna staden. Många åker till just Hua Hin som ligger på lagom avstånd. 
 
I lördags när vi kom var himlen svart och det var tätt mellan kraftiga skurar.
 
 
Efter regn kommer solsken.
 
 
 Enligt senaste forskningen händer det här när vi befinner oss på en strand:
  • Stressen minskar
  • Kreativiteten ökar
  • Känslan av depression minskar
  • Synen på livet förändras, positivt 
Dessutom är solen (i lagom dos) bra för hälsan. Den gör att kroppen bildar D-vitamin.
Visst är det bra!

Vackert hotell

Det absolut vackraste hotellet i Hua Hin är utan tvekan Centara Grand.
Hotellet är också det äldsta och kanske bästa av alla hotell som finns i området.
När hotellet öppnade i januari 1923 hette det Railway Hotel. Det ligger perfekt, centralt, nära stationen och vid bästa stranden. Vad mer kan man önska?
 
Kan man annat än älska kolonialstil.
 
 
 
Det finns gott om sällskapsytor, barer, restauranger mm.
 
Att de under årens renoveringar sparat och till stor del fortfarande använder gamla inventarier är ett stort plus.
 
Den här gamla hotellväxeln har dock inte varit i bruk på länge.
 
Vi bodde i en svit med två våningar, underbart lyxigt till överkomligt pris.
Till detta ingick fri tillgång till lounge, mycket trevlig och gott.
 
Flera pooler finns, alla välskötta.
 
 Sen har vi den stora trädgården. Där kan man gå lääänge.
 
(null)
Att dettta är ett femstjärnigt hotell kan man inte ta miste på.
Här finns absolut ingenting att klaga på.
Vi kommer mer än gärna tillbaka.
 
 
 
 

Vitt som snö

Vi  reste med bil från Huay Yang till Bangkok och istället för att ta den snabbaste vägen åkte vi längs kusten på mindre vägar.
Strax efter Cha Am såg vi stora vattenfyllda fält och snart förstod vi att här utvinns salt.
Enorma mängder. Produktionen pågick på båda sidor om vägen under några mil.
 
Vi blev nyfikna och Micke stannade så vi kunde ta oss en titt på arbetet på fälten.
På håll ser det nästan ut som en isrink.
 
Efter att man förberett marken, de plattar och packar den ordentligt, släpper man in saltvatten från havet som sedan får dunsta. Kvar blir saltet.
 
Med stora rakor påskyndas processen.
 
 
 
Därefter skyfflas saltet ihop och läggs på tork i högar.
 
Visst är det vackert?
 
 
 
Det ser ut som snöhögar.
 
 
Både maken och jag är nu hemma i Bangkok igen och vi ska passa på att rå om varandra några dagar innan han ska ut på nästa resa.
Själv ska jag vara hemma i två veckor, det var ett tag sedan, därefter väntar nya resmål.
 
 
 
 
 

Lady i Bangkok

En lättsam blogg om mig och mina upplevelser långt hemifrån.

RSS 2.0