Mot havet

Vi har bestämt oss för att åka till kusten över helgen.
På Bangkoks gator vibrerar det av värme och jag blir så slö, både i kroppen och knoppen.
 
Sent på eftermiddagen eller tidig kväll, då orkar man vara ute.
 
Det finns ett litet orosmoment, dit vi ska råder för tillfället badförbud eftersom ett flertal hajar setts, en brittisk turist har dessutom blivit biten i benet.
Jag får väl hålla mig i strandkanten. De hajar som just nu håller till runt Hua Hin är tjurhajar. De gillar grunt vatten och kan vara aggressiva, de kan bli rätt stora, ända upp till tre meter långa.
 
Nåja, hotellet ska vara extraordinärt så jag kan kanske förströ mig, på något sätt.
 
Bulbyl, så heter fågelfamiljen. Jag tror att det här är honan och att det är fadern som har tofs på huvudet.
 
Fader Bulbyl?
 
Kanske är det bra för Gaphalsen och fågelföräldrarna också, att de får var lite i fred. De kan behöva lugn och ro för att sörja Sömntutan, som tyvärr somnat in för gott. 
Vi gör nog en god gärning genom att resa bort ett par dagar.
 
I morgonbitti bär det av men innan dess ska vi göra stan osäker eller åtminstone soi 11, det är ju faktiskt fredag.
Trevlig helg 😄
 

Tillökning

När vi kom hem från Bali var det lilla boet klart och dessutom låg där två söta, pyttesmå ägg.
Mamman verkade rätt obrydd och ruvade bara då och då. Vet inte om värmen här gör att det inte är så viktigt att ruva. Mig brydde hon sig inte heller om, hon har nog förstått att de får låna palmen ett tag, bara hon låter mig vattna den.
 
(null)
Gulligt bo, eller hur?
 
Så i morse strax efter frukost, hände det. Ungarna tittade ut och mamman fick plötsligt fullt upp.
 
Nu när ungarna, som jag döpt till Gaphalsen och Sömntutan, är kläckta har också familjefadern dykt upp.
Det är skönt att se att han tar sitt ansvar för det kan bli tufft för den lilla mamman att mätta Gaphalsen på egen hand.
 

Parker

Som storstadsbo är jag himla glad för de grönområden som finns i staden.
 
Benjakitti i morgonljus.
 
Jag undrar hur många varv jag gått runt den lilla sjön. Varvet är 1,8 km.
 
Lika vackert alla tider på året.
 
För att få lite variation går jag ibland till den större Lumpini Park.
 
Man kan lätt gå mellan parkerna, via skywalks. Det gäller bara att hitta dem.
 
 
När man väl är på broarna är det bara att trava på, ovanför vatten och trafik, smidigt.
 
På vissa ställen längs den ca 2 km långa vägen används staket och räcken som vädrings- eller torkställ.
 
I Lumpini finns det  alltid mycket folk och en hel del att titta på.
 
Varanerna är många och det är kul att höra turisters eller nykomlingars skräckblandade förtjusning när de får syn på en ödla av större modell.
 
Thailändarna själva tar det med ro.
 
 
Parkerna kan förstås aldrig ta bort längtan efter skog, berg eller hav men gör mitt vardagsliv gladare.
April är tyvärr en månad då parkpromenaderna nästan är olidliga. Temperaturen ligger ofta på nästan 40°, dessutom är luftfuktigheten hög under den här årstiden.
Jag har (förutom första året 2014) åkt hem till Sverige i mitten/slutet på april. 2015 och 2016 jobbade jag hemma.
Förra året blev april en ledsam månad eftersom min pappa mycket oväntat gick bort och jag fick vänta på mitt visum och flygbiljett innan jag kunde ta mig hem. De veckorna har jag nästan förträngt.
I år blir hemresan för sommaren lite senare, jag åker i mitten på maj. Jag ska alltså ta mig igenom hela april innan det är dags. Det gäller att planera in roligheter.
 
Fick just den här låten i huvudet: 
"Om man gärna vill höra lärkans drill eller trastens glada sång,
om älskar hav och vindar och är trött på glas och betong,
är det konstigt att man längtar bort nån gång?"
 
Den slår liksom huvudet på spiken ;)
 
På tal om lärkan, det är en sånglärka som flyttat in i min palm. Hon lagt två ägg i boet och nu väntar vi med spänning på att de ska kläckas.
Fortsättning följer.......
 
 
 

Lady i Bangkok

En lättsam blogg om mig och mina upplevelser långt hemifrån.

RSS 2.0