Lady i Ligurien

När man befinner sig högt upp i Liguriens berg går tankarna lätt till Evert Taube.
Hans "Fritjof i Arkadien", lär ju beskriva bergen ovanför Sanremo. Arkadien ligger dock inte i Italien utan i Grekland och därifrån ser man ju varken Corsica eller provencalska berg.
 
 
 
På Colla Bellas höjd där geten skuttar
och glesa furor skugga ginst och sand
där finns en grön oas, en äng som sluttar
ner mot en vindal och en palmklädd strand.
Där ser man Corsica i siktigt väder 
och provencalska bergens blåa bård.
 
Ovanför Ventimiglia är utsikten magnifik. När bilden tas är det tyvärr inte siktigt väder men Medelhavet kan man i alla fall ana.
 
Långt ner i dalen ligger närmsta by, Dolceaqua.
 
Naturen i Ligurien är lite vild med höga berg och djupa dalar.
I juli och augusti när trängseln är som värst nere vid kusten kan man gärna åka upp i någon av de vackra dalgångarna.
 
Här är det mindre folk, svalare luft och man kan ta ett uppfriskande flodbad.
 
 

Gröna pandor

Om ni varit i Italien kan ni väl ändå inte missat alla pandor.
 
 
 
De finns överallt i olika färger och årsmodeller men en färg som sticker ut i antal är den gröna.
 
 
(null)
De förekommer i olika skick.
Att de är matta i lacken eller har rostiga karosser är mer regel än undantag.
 
Risigast av alla de jag sett är nog denna.
 
FIAT (Fabbrica Italiena Automobil Torino). Den första generationen Fiat Panda tillverkades mellan 1980 och 2005. Bilen marknadsfördes som en enkel och billig modell. Den har faktiskt vunnit flera priser för sin ytterst sparsamma design. 
Här i Italien finns de i många färger men grönt och svart lär vara vanligast och om ni frågar mig måste den gröna vinna med hästlängder.
Den första generationens pandor var  många, 4 500 000, varav bara ett fåtal såldes i Sverige. Jag är absolut inte bilintresserad men senaste tiden har ett litet intresse för just denna bil vaknat.
Själv skulle jag nog inte köpa den här modellen. Någon som tycker annorlunda?
 
 
 
 

Villa Nobel

Ni känner kanske till att Alfred Nobel tillbringade sina sista år i Sanremo.
 
År 1891 köpte han den här vackra villan som är byggd i eklektisk stil. Huset kallade han "mitt bo".
 
I trädgården anlade han ett laboratorium där han utförde expriment ända fram till sin död. Han dog år 1896, endast 63 år gammal.
Efter hans död har villan haft flera olika ägare, fram till 1973 då den köptes av provinsen Imperia. Efter många år av renoveringar öppnades den 2002 och är numera museum och plats för olika konferenser.
 
Här kan du lära dig en del om dynamit och få lite kuriosa om den kände mannen. Det var ju några som fick sätta livet till på vägen mot den perfekta sprängblandningen. En av dem som dog i en explosion var hans yngste bror Emil.
 
För en gammal "labråtta" som jag, är det alltid kul att se lite utensilier från labvärlden.
 
 
Ika, Adrian och jag gjorde ett besök här, strax innan de for hem till Sverige. Vi har i många år funderat på att kika in i den vackra villan och nu blev det då äntligen av. Det var väl inte det mest spännade eller tjusiga museet jag besökt men lite kul att ha varit där. Alfreds handskrivna testamente är ju ganska speciellt.
Om ni är i krokarna och är trötta på sol och bad kan jag rekommendera ett besök. 5 Euro kostar det, det svåra är, som alltid här, att hitta en parkering.
 
 

Lady i Bangkok

En lättsam blogg om mig och mina upplevelser långt hemifrån.

RSS 2.0