Cykleltur med minnen

Att cykla är inget jag är van vid längre. Annat var det förr, jag cyklade alltid.
Igår trampade jag i alla fall runt i vårt närområde. 
Vi bor och har alltid (sedan jag flyttade till Linköping) bott nära Stångån.
 
Linköping är beläget långt från kusten och Stångån som flyter genom staden är vårt enda vattendrag.
När jag flyttade hit 1988, saknade jag vatten och hav. En å kan inte riktigt konkurrera med kusten.
 
Här ser ni vårt första hem som familj. Ett parhus på en liten mysig gata. Det var länge sedan vi flyttade härifrån och huset och tomten ser ganska annorlunda ut.
Vi bodde här från juli 1991 till september 2002, våra barns första hem. Området med 50 familjer var perfekt när barnen var små. Alla kände alla och vi hjälptes åt. Två av familjerna som bodde här umgås vi fortfarande med.
 
Närheten till ån gjorde området attraktivt.
 
Vi hade (och som ni ser finns den kvar) en badplats på området.
Nu när jag ser mina barns badplats tycker jag nästan synd om dem. Själv bodde jag som barn i Karlskrona där badplatserna är oräkneliga och naturliga.
 
Nu för tiden kan man cykla längs med ån, från Hjulsbro ända in till stan. Förr var en lång sträcka endast öppen för dem som ägde en kolonilott. Det har under åren debatterats i det oändliga huruvida vi övriga skulle kunna få passera området.
Nu är det alltså helt ok vilket gör att cykelvägen in till stan blivit så mycket trevligare.
 
Den här kolonilottsägaren verkar musikintresserad.
 
Det finns flera broar över ån, på vägen in emot city. Det här är den nyaste men den börjar bli gammal. En fin träbro, Spångerumsbron. I folkmun går den under namnet Golden Gate.
 
På andra sidan ån är det rena rama landet.
 
Nu var det inte bara dagens tur som satte fart på mina minnen.
 
Min nygamla cykel, som ingen av mina syskon behövde men väl tyckte att jag kunde få, blev en del av arvet efter min far. Den rullar så jäkla bra och jag har faktiskt pappa med mig när jag far runt.
Numera är det inte så svårt att få en syl i vädret. Jag pratar och han lyssnar.
 

Tiden rusar

Attan, vad tiden går fort. Helgen bara rusade förbi.
Det var härligt att ha både ena dottern (Evelina) och maken här hemma. Yngsta dottern är mitt uppe i lägenhetsvisningar så hon och hennes sambo har fullt upp på helgerna och därmed inte mycket tid för annat.
 
Förutom att umgås med närmaste familjen hann vi också träffa lite vänner både gamla (?) från förr och några mer nyfunna från åren i Bangkok.
Svärmor och svärfar förärade oss med en visit här i  Linköping, på mors dag. Trevligt att återse dem.
 
Fokus har, frånsett att mysa med varandra, även i helgen legat på trädgårdsarbete.
 
Poolen är numera badbar och lite växter är planterade och utplacerade.
 
 Trädgårdsmys.
 
(null)
Igår var jag runt och kollade lite tapeter. Övervåningen ska fixas till lite. Just nu kan man bo där men där är inte särskilt mysigt. När nya tapeter väl är på plats kan jag börja pynta och gör fint.
Jag är förtjust i den här kollektionen från Boråstapeter, Linen. Den är ett par år gammal men jag måste inte ha det allra senaste, bara det allra snyggaste ;)
 
Idag är jag ensam i vita villan. Dottern är hemma i Stockholm och maken är på andra sidan Sverige och jobbar. Där får han också fira sin födelsedag, utan sin bättre hälft.
Grattis Darling <3
 
 

Oh boy, vilket vackert väder!!!

 Solen skiner var dag.
 
 
Blommorna blommar.
Sverige är fantastiskt.
 
Se där, poolskötaren tittade förbi och poolen förvandlas från geggig till klar.
 
Bättre och bättre, dag för dag.
 
Har nu tagit en kopp kaffe i solen och det är hög tid att fortsätta med trädgårdsarbetet.
I kväll kommer äldsta dottern på besök och då ska det grillas och njutas i trädgården.
Jag ser fram emot helgen.
 
 
 
 

Lady i Bangkok

En lättsam blogg om mig och mina upplevelser långt hemifrån.

RSS 2.0