En vanlig dag i Bangkok

Det finns så mycket att se och göra här i Bangkok. Det tar liksom aldrig slut.
Så trots att luften är ohälsosam är det svårt att hålla sig inomhus.
Följ med på gårdagens promenad i China Town.
 
Här längs stranden vid Chao Phraya slog sig många immigranter från Kina ner. De förvandlade den sumpiga flodbanken till fast mark och började bygga Bangkoks China Town.
Många av husen, affärerna och magasinen längs promenaden är från sent 1800-tal.
Här pågick handeln med ris och kryddor.
 
Ett vackert gammalt hus med fina träsniderier som var vanliga för ett sekel sedan. Tyvärr är byggnaden i stort behov av renovering.
Huset finns i hörnet Ratchawong Street och Song Wat Road.
 
 
Häftig väggmålning på en husfasad, Song Wat Road.
 
En konstnär från Belgien har gjort målningen.
 
En av flera fina fasader.
 
Längs gatan finns de här gamla gatlamporna i orange.
 
 
Efter att ha shoppat en del knasiga grejer på Sampeng Lane vek vi in på en liten soi där vardagslivet pågick på gatan.
 
 
Dörr på ett kinesiskt tempel.
 
Här finns ett område där en massa motorer och andra bildelar säljs.
Handeln med reservdelar till olika fordon har pågått här sedan 1890.
 
  
Här kom vi in i en lite ruffare gränd. Jag hade nog inte gått här själv men nu var vi ju fyra modiga, nyfikna kvinnor.
 
Vi avslutade dagen med en sen lunch precis vid Chao Phraya.
 
En mycket trevlig och intressant dag.

Thailand runt på 180 minuter.

Evelina och jag har tagit oss runt hela Thailand på 180 minuter.
Det var exakt samma tid det som det tog förra gången jag var här, men då cyklade jag, nu körde jag "bil".
Vill du ha lite fakta om våra utflyktsmål kan du läsa HÄR.
Annars går det bra att bara njuta av bilderna från igår.
 
Först kommer några foton tagna på Erawan Museum. Kanske har ni på väg söderut från Bangkok sett en gigantisk trehövdad elefant? I så fall är det just museumet ni skådat.
 
 
 
 
 
 
Följande bilder är tagna i Ancient City.
 
 
 
 
 
 
 
 
Evelina litade inte helt på mig när det gällde bilkörningen, kan inte förstå varför.
 
Många hälsningar
Anette Törner som just nu är på väg till Sverige tillsammans med min kartläsare, tillika dotter, Evelina 😜

Snart historia

 
 
Det är nu en månad sedan Thailands förre kung kremerades och fördes till sin sista vila.
Det kungliga krematoriet (Phra Meru Mas), som är det största någonsin, har varit öppet för allmän beskådan under november månad. Nu går månaden mot sitt slut och det börjar bli dags att plocka ner den vackra byggnaden.
Jag läste någonstans att det för olycka med sig att låta det stå kvar och thailändarna är mycket vidskepliga så därför kommer det inte att få vara kvar.
Det kändes faktiskt lite speciellt att vara där.
 
I kön mot registeringen var det mycket trångt och högljutt.
 
Efter lite pyssel med klädseln blev vi insläppta att sitta och köa i ett stort tält.
Kön var två timmar lång sas det.
 
Vi behövde inte vänta mer än 30-40 minuter innan det blev vår tur, turligt nog.
Mängder av thailändare var på plats. Det var varmt och gassigt så paraplyer kom till pass, som solskydd.
 
Jag hade tagit med lite extra tygstycken som Monica och Evelina fick knyta om benen för att bli godkända.
 
 
 
Området var vackert och lite overkligt.
Det känns bra att ha varit där, det är inget som vi kan göra om igen.
 
Denna fina bild tog Monica (min fina väninna) på Evelina och mig.
 
Efter detta besök hann vi med följande: lunch på Oriental, besök i Thailand Home Industries, middag på The Palm och en kvällsdink på takbaren på soi 20.
En givande dag på alla sätt.
 
 

Lady i Bangkok

En lättsam blogg om mig och mina upplevelser långt hemifrån.

RSS 2.0