Sommartorpet

Vi och några vänner har tillbringat helgen så svenskt man bara kan.
Annika och Håkan har ett ljuvligt sommarställe strax utanför Åtvidaberg och i helgen var Mats, Helene, Richard och jag där på besök.
En liten sjö och ett rött torp med vita knutar på en udde är fantastiskt rogivande och väldigt svenskt.
 
 
 
Torpet eller stugan är ganska nybyggd och välplanerad. Trots att det varken finns vatten eller el i stugan är det ett mycket bekvämt boende.
 
 
Fiskelycka, god mat, vackert väder och trevliga människor är svårt att slå.
 
Att skrubba nypotatis på en liten brygga i gott sällskap är helt ok.
 
Köket är litet och kompletteras med en diskplats och grill utomhus.
Det finns små sittplatser överallt (även vid disken) och man kan alltid få sällskap, det är ju faktiskt roligare att diska när man inte är ensam.
 
 
Vi hade tur med vädret också, det var ett veckoslut med sol och värme.
 
Svensk solnedgång.
 
Nu längtar jag faktiskt efter mitt eget semesterparadis, på torsdag bär det söderut för lite semester.

Flyttar

Jaha, då har jag jobbat i åtta veckor (bara några dagar kvar tills det är dags att vara ledig igen) och varit inneboende i sju.
I dag kommer maken från Bangkok och om en vecka är vi på plats i Olivetta.
 
Jag flyttar därför nu från den lilla trevliga lägenheten på T1 för att bo på hotell några dagar.
Evelina och jag har haft en mysig tid tillsammans men tiden har som vanligt gått väldigt fort. Jag är glad att jag kunnat vara med på så många roliga saker under mina månader i Sverige.
Nu blir det bra att åteförenas med Richard, det är faktiskt ganska komplicerat att kommunicera när tidsskillnaden är stor.
Kommer förstås att sakna min värdinna.
 
 

Terror on our street

Den här vakande och säkert ömsinta måsmamman terroriserar oss på Drabantgatan.
 
Hon sitter oftast stilla på taket och nöjer sig med att skrika åt oss som passerar, men....
 
... när hennes busiga lilla unge är på rymmen, då gäller det att se upp.
Ungen dyker ibland upp framför fötterna när man är på väg ut eller in och då kommer mamman, likt en duvhök, redo att anfalla. 
Jag har alltid varit lite rädd för fåglar.
Små stickande ögon, flaxande vingar, vassa klor och hackande näbb är attribut jag inte gillar.
Mamma mås har tyvärr spätt på min fågelskräck.
Att passera gården känns som en sekvens ur Hitchcocks "Fåglarna".
Scary!!!!

Lady i Bangkok

En lättsam blogg om mig och mina upplevelser långt hemifrån.

RSS 2.0