Kastar in handduken

 
Har gått en sista promenad i parken, lunchat med några av damerna och väskan är nästan packad, nu är det dags att kasta in handduken.
 
Vattenflaska och handduk i handväskan är ett måste för en Bangkokfru men inget en yrkeskvinna i Sverige behöver tänka på.  
 
I morgon vid den här tiden befinner vi oss på svensk mark.
Helgen ska spenderas i Stockholm tillsammans med Evelina. Sedan far vi till Linköping.
För min del dröjer det fyra månader innan jag är tillbaka i Bangkok och tills handduken plockas fram igen.
 
 
 

Varmt, varmare, varmast

Den varma perioden är (hittills) i år den varmaste och torraste på 50 år.
Thailand, Kambodja, Vietnam och Malaysia har det nu ovanligt varmt (El Nino tros vara orsaken).
Temperaturapparna (inte bara min, vi har lite olika) visar på 38-40°C. Vissa av apparna har ytterligare information, som kallas "real feel", de räknar även in fuktighet och vindstyrka, för att visa hur man upplever värmen.
I tisdags visade ett par av dessa appar en "real feel, of 49°".  Puh!!!
 
I Malaysia härjar skogsbränder som medför en kraftig "haze" (smogg eller luftförorening).
Vår sista dag i KL var bedrövlig. 
 
Sikten på flygplatsen i lördags.
Stackars invånare, knappt har de sluppit all "haze" från Indonesien förrän det är dags igen.
 
Här i Bangkok är det hett men vi har hyfsad luft, tack och lov.
Vi håller oss dock inomhus, inte ens poolen lockar.
 
I tisdags var vi (18 svenska damer och en dansk journalist) ute på en tur. (bilden lånad från Marias fb-sida)
Vi fick hålla oss inomhus så gott det gick, de arbetande thailändarna på plats hade gått i ide.
Man kan gå i ide av olika orsaker.
 
I går var jag på gymmet (deltagande i en intern tävling tvingade mig).
Gymmet i mitt hus renoveras så jag fick gå till granngymmet, där var aircondition ur funktion. Har nog aldrig svettats så mycket och så länge i hela mitt liv.
 
 
 
 
 
 
 
 

Intervju

Stax efter vår resa till Kambodja blev jag kontaktad av Barnfonden, vi har vårt fadderbarn via dem.
De ville dela mitt blogginlägg om mötet med Srey Neath på facebook. Det fick de naturligtvis göra.
Ett par månader senare fick jag ett mail där de undrade om jag ville ställa upp på en intervju, jag gav förstås åter mitt medgivande.
Därefter glömde jag bort det hela.
Tills i dag, då deras faddertidning dök upp i postlådan.
 
 
Titta, här på sidan 8, visst känner ni igen bilderna?
HÄR kan ni se mitt inlägg från december förra året.
 
Jag hoppas att vi kan på detta sätt kan bidra till att fler svenskar väljer att supporta ett barn som behöver stöd. Barnfonden gör ett fantastiskt arbete.
 
Nu ska jag iväg på en helt annan tripp, vi är 18 damer och en reporter (inte från Barnfonden denna gång) som ska titta närmare på den thailändska kulturen.
Det ska bli mycket intressant.

Lady i Bangkok

En lättsam blogg om mig och mina upplevelser långt hemifrån.

RSS 2.0