Jag har bl.a fått veta att en före detta kollega och vän har drabbats av ALS, en allvarlig och obotlig sjukdom.  Vi träffades en kväll för ett par veckor sedan men det blev inget prat om sjukdomen, hon ville ha roligt och inte tänka på eller prata om framtiden.

En av mina väninnor har det lite tungt på andra sätt, dessutom har en bekant till mig valt att avsluta sitt liv på egen hand.

Det är alltid väldigt jobbigt när någon som står eller stått en nära “drabbas av” eller “råkar ut för” något hemskt. Det är ju inte heller alltid man kan stötta eller trösta, men man kan finnas där för att lyssna när någon behöver prata.

Jag borde vara mer tacksam  än jag är, jag har faktiskt ingen anledning till att “hänga läpp”.

I kväll är jag i alla fall på ett strålande humör, maken är nämligen på plats och vår nästan två månader långa separation är till ända.