Snart historia
Det är nu en månad sedan Thailands förre kung kremerades och fördes till sin sista vila.
Det kungliga krematoriet (Phra Meru Mas), som är det största någonsin, har varit öppet för allmän beskådan under november månad. Nu går månaden mot sitt slut och det börjar bli dags att plocka ner den vackra byggnaden.
Jag läste någonstans att det för olycka med sig att låta det stå kvar och thailändarna är mycket vidskepliga så därför kommer det inte att få vara kvar.
Det kändes faktiskt lite speciellt att vara där.
I kön mot registeringen var det mycket trångt och högljutt.
Efter lite pyssel med klädseln blev vi insläppta att sitta och köa i ett stort tält.
Kön var två timmar lång sas det.
Vi behövde inte vänta mer än 30-40 minuter innan det blev vår tur, turligt nog.
Mängder av thailändare var på plats. Det var varmt och gassigt så paraplyer kom till pass, som solskydd.
Jag hade tagit med lite extra tygstycken som Monica och Evelina fick knyta om benen för att bli godkända.
Området var vackert och lite overkligt.
Det känns bra att ha varit där, det är inget som vi kan göra om igen.
Denna fina bild tog Monica (min fina väninna) på Evelina och mig.
Efter detta besök hann vi med följande: lunch på Oriental, besök i Thailand Home Industries, middag på The Palm och en kvällsdink på takbaren på soi 20.
En givande dag på alla sätt.
