En efter en....
I morse fick jag ett meddelande från min en av mina bröder.
Vår faster hade somnat in. Det betyder att det nu bara finns en äldre släkting kvar på min fars sida. Min pappas yngste bror och min favorit. Jag hoppas innerligt att han blir betydligt mer långlivad än sina äldre syskon.
Även om det nu var längesedan jag träffade min faster är det sorgligt att hon inte längre finns.
På det här torpet växte min pappa och hans syskon upp.
Min farfar köpte hus och en del mark när han var ung. Skog och ängar, inte jättestort men så mycket att de klarade sig. Här växte de upp, djur och natur var alltid närvarande.
Bara min pappa och hans yngste bror fick barn, min farbror och hans barn, mina kusiner, har alltid stått mig nära.
Under åren vi bott utomlands har tyvärr flera av mina släktingar gått bort.
Min mormor hann bli 95, helt ok att få somna in då.
Min pappa dog för tidigt, 76 är ju ingen ålder. Hans ena bror dog i våras och nu stod alltså hans syster på tur.
Visst är det konstigt, det där med arv. På min mammas sida blir de alla gamla, typ urgamla, på pappas sida ser det inte lika ljust ut.
URL: http://www.marinasbay.blogspot.com
Jo, blir man närmare 100 år så känns det rätt ok att livet tar slut, men tyvärr är det alldeles för många som är för unga då det händer...