En fin helg som gick fort

Släkten har varit samlad här i Nyköping och det var fint att träffa alla även om orsaken var sorglig.
 
 
Restaurangerna i hamnen har öppnat och det var riktgt skönt i kvällssolen.
 
Vi har haft tid att umgås, prata och minnas tillsammans.
Några åkte hem igår, andra far vidare idag och några stannar till i morgon.
Själv blir jag kvar här ett tag till.
 
 

Sakta, sakta

Det har nu gått några dagar sedan vår familj/släkt fick det sorgliga beskedet att min/vår pappa för alltid lämnat oss. Hastigt och helt oväntat.
De första dagarna var vi alla chockade, ledsna och bedrövade.
Nu börjar de ljusa och glada minnena göra sig påminda och man kan åter le igen, även om tårarna kommer med jämna mellanrum.
Maken och barnen (fast de är på andra sidan jorden) är som alltid tröstande och stöttande.
Mina syskon och jag har haft tät kontakt och tillsammans tagit oss igenom de här första hemska dagarna.
Tårar, funderingar, planering och en gnutta galghumor har fört oss en liten bit framåt.
 
 
Sakta, sakta vänjer vi oss vid tanken på att aldrig mer få träffa vår pappa, morfar, farfar, svärfar, bror och farbror.

Lugn inledning?

Yngsta dottern är på plats och resan gick bra. 
Igår (när hon kom) var hon pigg och väldigt pepp, inte skulle hon lägga sig och vila inte, trots att hon varit vaken i nästan 40 timmar.
 
 
Vi började med frukost på balkongen och en promenad i parken. 
- Härligt att röra på sig efter så många stillasittande timmar på planet. Nu är jag ännu piggare.
 
Ok, tänkte jag, bäst ändå att hålla sig i närområdet om det blir bakslag och tröttheten slår till.
Vi gick därför runt här i Asoke, en liten wet market och lokalt museum besöktes i rask takt.
Efter det fick hon lust att vänja sin svenskt bleka kropp vid lite sol.
- En stund vid poolen i solen, blir nog bra, mamma. Så jag inte bränner mig när vi ska till stranden.
 
Sagt och gjort. Vi tog på badkläder och gick ner till poolen. Badade och pratade. Efter en stund somnade hon men vaknade lika fort igen, hungrig.
 
Ok, då var det alltså dags för (sen) lunch. Vi gick till en trevlig salladsbar och blev mätta och belåtna, fortsatte till ett fik och drack lite kaffe. 
- Åh, vilken härlig miljö. Här finns ju hur många ställen som helst, vilken skillnad mot Örebro, även Stockholm ligger i lä. Kanske behöver jag faktiskt vila en stund nu.
 
Ok, vi gick hem till lägenheten på soi 18 och slappade lite. Nu somnade hon faktisk på soffan men efter bara en halvtimme var hon pigg och vaken igen.
Det gick någon timme sen blev hungern åter påtaglig.
Nu vågade jag inte gå mer än tvärs över gatan, lite orolig att hon skulle falla ihop.
 
 
 
Vi åt på Palm (vår närmaste restaurang), god thaimat som hon längtat efter.
Inte förrän vid 21.30 tuppade hon av och sov sedan gott hela natten.
 
Dagen har börjat lite i samma anda.
Frukost följt av ett motionpass (inte mitt påhitt) har nu resulterat i en förmiddagstupplur.
 
Inte för mig, jag sitter här och väntar på att hon ska vakna, hungrig på både mat och upplevelser.
 
Det här med jetlag kan verkligen se olika ut. 
Vi har haft en del Sverigebesök under åren, alla har de reagerat olika efter långresan och tidsomställningen.
 
 
 

Lady i Bangkok

En lättsam blogg om mig och mina upplevelser långt hemifrån.

RSS 2.0