Phuket, Thailands största ö
Vi är tillbaka i Bangkok, mer än nöjda med helgens resa.
Vi flög till Phuket, en tur som tar lite drygt en timme. Ön har ca 240 000 invånare och de flesta livnär sig på turism.
Fiske och odlingar bidrar också till befolkningens försörjning.
Vårt hotell låg på Mao Khao Beach på öns norra del, cirka 20 minuters taxifärd från flygplatsen.
Här kunde vi gå långa promenader på den 11 km långa sandstranden.
Att promenera i sand är bra träning.
Visst är det ljuvligt att sitta på stranden och se solen gå ner?
Det är också intressant att ta del av lokalbefolkningens vardag.
Här fångas småkrabbor.
Och här är de på jakt efter räkor.
Utanför de tjusiga hotellområdena finns mindre, inte särskilt lyxiga, små hak.
Vissa berättar gärna om sin vardag.
Anantara Mai Khao är ett av de bättre hotellen vi bott på. Här i regionen kan man lätt hitta ett extravagant boende till bra pris, speciellt under lågsäsong.
Vi bodde i en poolvilla, med tillgång till egen pool.
Där fanns förstås även ett par gemensamma, större pooler.
Vid frukosten kändes det nästan som att man befann sig i ett mangroveträsk.
Djurlivet pågick vid frukostbordet.
Hotellet var fantastiskt och alla som jobbade där var hjälpsamma, trevliga och glada.
Endast hemresan var mindre bra. En försenad flight är aldrig kul speciellt inte när man flyger sent på kvällen
Personalen vid gaten passade på att ta en tupplur och brydde sig inte om att svara på stressade resenärers frågor. När en kinesisk familj försökte få kontakt med honom tittade han argt upp men drog sedan snabbt ner kepsen över ögonen igen.
Den här mannen har lite att lära av personalen på Anantara.
URL: http://solsomsol.blogspot.com
Att gå barfota i sanden är superbra motion samt att fötterna mår bra av det. Det blir dessutom som en behaglig filning på trampdynorna så alla förhårdnader försvinner.
Oerhört vackert ser det ut att vara!