Anekdoter eller skrönor

Jag älskar att lyssna på gamla historier. Det finns många fascinerande människor som varit med om saker som vi andra aldrig kommer att vara i närheten av att få uppleva och det är väldigt intressant när de delar med sig av sina erfarenheter.
 
Förra veckan lyssnade jag på Irma. Hon föddes i Finland för drygt 80 år sedan och gifte sig som ung med en svensk man.
Den 24 april 1960 flyttade de till Bangkok. Maken som var anställd vid SAS hade fått en tjänst här.
Efter en lång flygresa, i propellerplan, med fyra byten och som allt som allt tog 36 timmar, klev hon ut på Don Muang i vad hon tyckte kändes som en bastu.
Irma började snart jobba på amerikanska skolan och skiljde sig från sin svenske make. Hon blev med tiden thailändsk medborgare, gifte sig med en thailändsk man och startade ett par företag som hon drev fram till pensionen 1990.
Hela hennes liv är som en lång spännande roman och hennes beskrivning av det gamla Bangkok är otroligt intressant.
 
När Irma kom till Bangkok var Sukhumvit en landsväg med träsk och vattenbufflar längs vägen.
Nu är det svårt att föreställa sig några vattenbufflar vid sidan om Sukhumvit.
På den tiden fanns här inte heller mycket bilar, mest rickshawsoch tuk-tuk.
 
Elektriciteten, i den mån den fanns, var opålitlig och svajig. Aircondition fanns naturligtvis inte. Det måste ha varit otroligt varmt och ibland väldigt mörkt.
Vattenledningssystemet var utbyggt men det fanns inte alltid vatten i ledningarna.
Utmed vägarna som fanns löpte alltid klonger (vattenkanaler), människor som kom slogs av hur vackert och grönt det var med allt vatten, men något annat slog också emot dem. Stanken, klongerna var mer som kloaker och stanken var förfärlig.
 
Det finns en del klonger kvar, även om de flesta har lagts igen.
Vissa av dem används för transport, andra för att leda bort vatten. De luktar fortfarande rätt illa.
 
Irma berättade bl.a om när Bangkoks "köttbaron" bestämde sig för att bygga stans första (eller en av de första) skyskrapa. Alla var skeptiska, Bangkok är byggt på lera, på träskmarker, inte kunde man väl bygga höghus här. Det kommer att rasa, sa man.
En skyskrapa på 26 våningar uppfördes, ingen vågade bo där så det stod tomt de första två åren. Rasrisk var bara en farhåga. Thailändarna var rädda för att det inte skulle finnas syre så högt upp och att de inte skulle kunna andas där uppe.
 
Chokchai Tower står faktiskt kvar än idag. Just nu renoveras det, förmodligen inte för första gången.
Ingen tycker nog att byggnaden är särskilt hög längre, det var länge sedan det var Bangkoks högsta hus.
 
När man ser bilder och hör historier om Bangkok som det var för bara några decennier sedan och lever i staden nu, är det svårt att tro att det är samma stad. En del är sig likt (viss stank) men det mesta är helt annorlunda.
 
Bangkok idag, fortfarande cirkulerar historier om att stan med tiden kommer att rasa eller sjunka.
 
Det är förstås svårt att veta om historierna man hör är sanna, falska eller kanske aningen överdrivna men Irmas berättelser är äkta.
 
Vid ett annat tillfälle ska jag berätta om två intressanta men diskutabla "herrar", om det är skrönor eller ej det låter jag vara osagt.
 
Ditte
2017-11-14 @ 17:43:58
URL: http://akker.blogg.se

Tack för att du berättar om detta fina möte med Irma. Och så intressant att höra hur det var när hon kom till Bangkok.
Lite av det du berättar kan jag kännna igen från Sukhumwit och andra delar av stan från 1980 då jag första gången kom till Bangkok för att för FNs del jobba vid gränsen till Kambodja med flyktingar som tagit sig från den vietnamesiska ockupationen i sitt hemland.
Bangkok had eju då också många amreikanska soldater kvar och det satte sin prägel. Lite som i texten i "One night in Bangkok" .
SEdan har dte ju blivit flera vändor tillbaka för mig.
Ser fram emot att få höra/läsa om "herrarna" .
Ha det gott!

Svar: Det skulle vara mycket intressant att få höra dina historier också, du är en av dem som varit med om otroligt mycket :)
Anette

Ama de casa
2017-11-14 @ 17:44:26
URL: http://amacasa.wordpress.com

Oj vad intressant att lyssna på en kvinna med så otroligt lång erfarenhet från Bangkok! Hon såg väldigt pigg och vital ut på bilden också :-)

Svar: Hon är strålande pigg och har huvudet på skaft :)
Anette




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Lady i Bangkok

En lättsam blogg om mig och mina upplevelser långt hemifrån.

RSS 2.0