Skam den som ger sig.
För ett par veckor sedan var vi på Black Mountain Golf Resort utanför Hua Hin.
Vi skulle delta i en tävling som sponsras av det företag maken arbetar för, därav mitt deltagande :)
Det var ett muntert och hoppfullt gäng som anlände.
På fredag eftermiddag tränade vi lite på drivingrangen och för min del gick det galant och mina förväntningar steg. Det hade (jag skriver HADE) gått bra på rundorna före denna resa och allt var på topp.
Banan är fantastiskt vacker och välskött.
Alla caddies är duktiga, proffsiga och trevliga.
Spelet urartade för min del ganska snart. Inte ens min pålitliga driver var på humör och hur den obstinata "mai sam" (trätrea) betedde sig ska vi inte prata om.
Det var en jäkla tur att sällskapet var trevligt.
Här dricks en snabb belöning efter avslutad runda.
För den här trion gick det mycket bättre.
Mannen till vänster spelade sin bästa runda någonsin (bra gjort), väninnan i mitten gjorde också en bra runda, maken min spelade hyfsat.
Glada män som fick hänga med ett proffs. Killen i mitten, utan pris, heter Rikard Karlberg och är en av sveriges bästa golfspelare. Just nu rankad 120:e i världen.
Dagens runda med damerna började i samma usla stil, men så plötsligt bestämde sig de opålitliga klubborna för att samarbeta igen. What a feeling, vi får väl se hur långe det varar.
Nytt försök görs på lördag :)
Kämpa, kämpa!!!!!