När vi kom tillbaka till Bangkok i början av året, efter att ha andats frisk luft i både Sverige och Italien, kände vi hur det sved i halsen av föroreningarna i luften.
Ett par dagar senare var känslan borta. Om det beror på att luften är bättre igen eller om vi vant oss vet jag inte.
I fredags bestämde vi oss ialla fall för att åka till havet och åter få lite frisk luft i lungorna.
Snabbt och lätt är det att ta sig till Koh Samed.
Det tar knappt tre timmar med bil från Bangkok till Ban Phe och sedan ca 15 min med speedboat över till ön.
Solen sken och det var vindstilla när vi steg i land på Ao Prao.
För oss var det här femte gången vi var på Koh Samed och tredje gången vi bodde på denna lilla fina stranden på västra sidan av ön.
Tidig lördagmorgon. Lite disigt men lugnt och stilla.
Varor och ren tvätt anländer från fastlandet.
Stranden är bara ca 400 m lång men väldigt härlig. Fin ljus sand, långgrunt med klippor i kanterna och bra snorklingsmöjligheter. Kvällarna bjuder på underbara solnedgångar.
Var och en av de tre hotellen har tillhörande restaurang och mat i olika prisnivåer.
Stranden och vattnet var rent och klart.
Det kan ibland tyvärr vara lite si och så med det annars. I Asien är det väldigt vanligt att man låter tid- och regnvatten ta hand om soporna vilket förstås medför att skräpet emellanåt driver tillbaka in i land.
Detta gäller även för Samed, trots att det är naturreservat.
Städpatrullen på stranden gör sitt dagliga jobb med stolthet.
Eftersom det var en aning molnigt på lördagmorgonen beslöt vi oss för att åka runt lite.
Vi hyrde en lätt motorcykel och gav oss av.
Koh Samed är en liten ö, ca sju km lång och bara en km bred.
Första stoppet blev en riktig besvikelse. Den genuina resorten där vi stannade till för två år sedan var ett minne blott.
Piren med restaurangen och baren var bortblåst.
HÄR, kan du se hur mysigt det var för bara två år sedan.
Vi for vidare mot Ao Wong Duan där vi 2014 spenderade julen på Samed Cabana Resort.
Här var allt sig likt.
Vårt boende för ett par år sedan.
Även här var stranden ren och fin.
Den lilla "bygatan" ovanför Sai Kaew, den längsta och mest populära stranden.
Det blev en hel del stopp på olika barer.
När vi var tillbaka på Ao Prao var himlen åter klarblå.
Efter en god lunch tog vi plats i solstolarna med varsin god bok.
Vet ni vad en mocktail är?
Om inte så kan ni få lära er det i morgon.
URL: http://solsomsol.blogspot.com
Ja, det där med luften undrar man ju över emellanåt. Ser ibland folk som gå med halsduk virad runt mun, munskydd förekommer det med. Sand, kyla, sjukdomar? Vad det de som jag inte vet?
Om soporna så tror jag även att en del kommer från båtarna som städar ur sina utrymmen och det kommer ju sedan som ett brev på posten, eller som en sopsträng på vågen. Det är vanligt här kring Medelhavet, tror jag.
Ser fram emot att få lära mig mer, t ex vad en mocktail är för något. En drink som inte får röras, som bara står där och retas?