Mitt hem är min borg. Egen härd är guld värd.

Borta bra men hemma bäst.

Det finns många talesätt som lovordar hemmet.

 

För några dagar sedan återvände jag, tillfälligt, till mitt riktiga hem, i Linköping.

Det var med glädje jag vek in på gatan där vi bott i många år. Tanken var, och är, att jag ska ställa huset i hyfsad ordning så att vi kan fira jul här.

 

Glädjen kom av sig när jag öppnade dörren. Huset har stått helt tomt en tid och ville väl protestera för att vi lämnat det vind för våg, inte helt sant, världens bästa grannfru och ett par goda vänner har tittat till det.

Hur som helst, villan var kolsvart, flera säkringar hade gått. Grannfrun kom med stege och ficklampa och jag fick igång några funktioner.

Flyttlasset med vårt bohag som varit magasinerade i 3,5 år kom i tisdags, också det var lite besvärligt men de trevliga flyttgubbarna klarade biffen.

Nu är möbler på plats, de flesta kartonger uppackade, ett smärre antal får vänta på bättre tider.

Viss belysning finns men maken kommer väl att få hjärtsnörp när han får se alla kablar på svaj.

Nåja, nåt ska väl han göra när han kommer.

I dag ska jag plocka och sortera samt kurera mig från en ny dum snuva.

Vem har tid att vara förkyld i adventstider, inte jag i alla fall.