På villovägar
Genvägar tenderar ganska ofta för mig att bli senvägar.
Men om man inte väljer nya vägar emellanåt så missar man faktiskt väldigt mycket
Att komma in på subsoier (små sidogator till sidogatorna) kan vara väldigt intressant, inte sällan kan man kika rätt in i någons sovrum, köken och garderoberna är ganska ofta på utsidan.
Många thailändare bor i så kallade shophouses och bedriver någon typ av affärsverksamhet på bottenvåningen.
Jag har inte längre med mig någon karta när jag är ute och går på stan, ibland är maken med och då behöver jag inte vara orolig att komma vilse.
När jag är ute på egen hand händer det allt som oftast att jag kommer lite fel.
Det brukar inte göra något och jag har aldrig känt mig orolig.
Att hamna i nya kvarter är både spännande och kul.
I sanningens namn så har jag några gånger känt mig tvungen att ta en taxi för att komma på rätt köl igen.
"Någons" arbetsplats.
Lokalen jämte var full med folk som satt vid symaskiner, där var nästan lika stökigt.
Det såg ut som att de sydde kostymer.
Att det, inte långt från tjusiga shoppingmall och häftiga skyskrapor, fortfarande finns kvarter som är riktigt thailändska och mycket charmiga är en del av tjusningen med Bangkok.
Tyvärr rivs en del av dessa kvarter för att ge plats åt nya hotellkomplex och mer shopping.
Gamla anrika marknader måste flytta eller förändras, och visst, en storstad måste genomgå ändringar men Bangkoks härliga, ruffiga charm är i fara.
Den här synen ser jag varje dag eller rättare sagt, jag ser det inte längre.
Jag har blivit så van vid vissa konstiga saker att mina ögon ser förbi dem.
När Milleniumhusen tornar upp sig då vet jag att jag inte är långt från hemmet.
Det är bra med höga landmärken när man saknar inbyggd GPS.
URL: http://www.marinasbay.blogspot.com
Jag förstår precis och det som mer eller mindre blivit min melodi genom åren är rätt bra "Det är genom att gå vilse man lär sig hitta" (Plus att man alltid hittar en massa nya platser)