Kambodjas landsbygd
Att åka bil på landet tycker jag alltid är trevligt.
En färd i ett okänt landskap och att få se vyer man inte sett tidigare har sin tjusning.
Thailand och Kambodja är ganska lika från bilrutan.
I Kambodja odlas förstås ris och vi såg mängder med risfält på bilresan mellan Phnom Penh och Kratie.
Kor och vattenbufflar används fortfarande i stor utsträckning vid skördetid även om moderna dragare med motorer börjar komma.
Vi fick lära oss att kor är mer arbetsvilliga än vattenbufflar, som helst äter och badar.
I Kambodja kallas man "vattenbuffel" när man är lat.
Transporterna på vägarna är alltid intressanta här i Asien. Här kommer ett lass nyskördade mangon.
Ett flyttlass, det är dyrt att åka flera gånger.
Det kan aldrig bli för fullt.
Typiskt boende på landet i Kambodja.
Om man har råd bygger man husen på pålar eftersom översvämningar är vanliga. Vid torra perioder nyttjas ytan under huset som förråd eller som skuggig viloplats för husdjur/boskap.
Man lever väldigt nära sina djur, höns springer runt fötterna överallt.
Eftersom vi reste med två unga män (alltid hungriga) blev det några ätstopp längs vägen.
Att äta lotusfrön var nytt för oss. De äts som snacks men kan även användas i medicinskt syfte, sägs vara bra för hjärta och njurar. Rätt goda faktiskt, nästan lite beroendeframkallande, var svårt att sluta äta när du väl smakat.
Ja, det var lite från bilresan. Mötet med Srey Neath får vänta till nästa inlägg.
Nu ska vi spela golf med Magnus och Karin innan vi ska inmundiga adventsfika nummer tre.
URL: http://www.marinasbay.blogspot.com
Lotusarna har jag aldrig testat, kanske är dags för det!