Första mötet
Vårt första möte med den flicka som vi via Barnfonden haft brevkontakt med sedan några, år blev mycket lyckat. Hon var en glad och pigg nybliven 11-åring.
Här sitter hon mellan sin mormor och kusin som fått följa med till det tempelområde där vi träffades.
På området finns en skola för elever i årskurs 1-6. Barnen är många och lektionerna bedrivs i två skift. Vissa barn har lektioner på förmiddagarna och andra på eftermiddagarna.
Srey (betyder flicka och används när man tilltalar någon som inte är nära vän eller släkt) Neath och hennes kusin går på en annan skola i närheten, i byn där de bor.
Vi hade köpt en del presenter, både till lilla Neath och till hennes skola. Hon blev gladast för en klänning och ett par gosedjur.
Runt oss samlades nyfikna barn och mammor, som ville se vad som stod på.
Ryggsäck och pennor behövs när man går i skolan. Srey Neath går numera i skolan varje dag och drömmer om att bli läkare.
Hon bor med sin mormor och några kusiner. Hennes föräldrar (och lillasyster) flyttade för en tid sedan till Siem Reap för att jobba. Familjen är fattig och Neath måste hjälpa mormor i hushållet.
Hon tycker om att gå i skolan och är glad för sin skoluniform (vit blus och svart kjol) och sin cykel som hon fått via barnfonden. Hon gillar också att leka förstås, när hon har tid.
Här är hon redo att visa oss att hon kan läsa och skriva.
Namn och ålder, på khmer.
Vi fick följa med Neath (i mitten) och hennes små kusiner till det nya lilla biblioteket som byggts och inretts för pengar från oss svenska sponsorer.
Så här ser skolan på tempelområdet ut, en lång barack med flera klassrum.
Neaths skola ser ut på ungefär samma sätt, men den är mindre.
Flickan utanför fönstret väntar på att delta i eftermiddagspasset.
Vi fick titta in i ett par klassrum. Jag tror det här är ett gäng 5:e klassare.
Här en yngre klass som just ska starta skoldagen, grabben i fönstret var nog aningen sen och bestämde sig för att ta snabbaste vägen.
Några busfrön som vinkade ivrigt och gärna ville vara med på bild.
Ytterligare en liten tjej som väntar på sin tur att få tillträde till skolsalen.
Den här lilla sötnosen får vänta ett par år innan det är dags.
Lite snacks och frukt finns att köpa (för den som har råd) på skolområdet. Samart köpte ett par kambodjanska äpplen som han ville att vi skulle smaka.
Mycket goda enligt honom.....
.....jag minns inte ens om smaken var god för äpplet var så strävt och kärvt att munnen, efter en tugga, kändes som den var klädd med sandpapper. Nej, blä, inget för mig.
Så här ser det ut längs byns huvudgata.
Neath bor inte i denna by, vi fick tyvärr inte besöka hennes hemby. Vi vet att hon bor i ett skjulliknade hem med jordgolv och plåttak, vilket måste vara problematiskt varje gång floden Mekong svämmar över.
Kvinnan i rosa T-shirt är den enda lokala volontärarbetaren i byn. Hon bjöd hem oss alla till lunch på sin "veranda".
Maten dukades upp på rismattor på golvet. Hon hade lagat flera rätter och det blev en riktig festmåltid.
Eftersom de bor precis vid Mekongfloden är fisk vanligt på matbordet.
Ris äts flera gånger om dagen, lilla Srey Neath har fått en rejäl portion. Hennes favoritmat är kyckling.
När alla ätit färdigt gjorde kattungarna entré. Ingen av dem rörde maten men den här lilla sötnosen tyckte att fisken doftade väldigt gott.
En bild på Richard, Srey Neath, mig och momor.
Att mormor ser lite bister ut beror på att hon inte ville le när kameran togs fram, hon var vacker och stolt men skämdes för sina tänder.
Rena och prydliga i sina fina skolkläder. Kolla in tjejernas fina skor.
Ett av lunchvärdinnans 17 barnbarn, ett riktigt litet charmtroll.
Efter lunchen fick vi se oss omkring, detta är framsidan på huset.
Här är baksidan som vätter ner mot floden.
Någon har valt att bo på båten vid strandkanten. Behändigt i översvämningstider.
Det blev lite ledsamt när det var dags att åka tillbaka men kanske kan vi ses igen.
Det känns ju lite lättare att kommunicera via brev nu när vi träffats.
Det blev ett möte och en dag som vi alltid kommer att minnas. Önskar att våra döttrar kunnat vara med.
Så var det dags för oss att ta plats i bilen och färdas längs med "The mighty Mekongriver" tillbaka till Phnom Penh.
Vi är så tacksamma för att vi fick göra denna resa och att vi fick sällskap och guidning av de här två trevliga och engagerade männen, Ravuth och Samart.
Om du vill läsa om Barnfonden kan du göra det HÄR.
Mitt favvo-inlägg of all times, så kul att se och läsa!! Synd att vi inte kunde vara med... :(